Alla skvallrar.
Skvaller, alla vet allt om alla. Jag kommer fran en liten byhala, da vet precis alla vem du ar och vad du hittar pa. Speciellt nar man gar i skolan. Ryktena gar som rena lopelden och man far hora nya historier om sig sjalv varje dag.
Jag hade haft en liten forhoppning om att det skulle sluta nar man slutade skolan och kom ut i den riktiga varlden.
Efter manga om och men hamnade jag i England och arbetar nu med produktionsarbete.
Har inte tankt pa skvaller pa flera ar sa nar man far hora att alla pratar om en, att de sager det och de om en blev jag ganksa forvanad. Har folk inget battre att prata om? Jag skoter mig sjalv for det mesta och bryr mig inte sarskilt mkt om folk omkring mig, speciellt de jag inte pratar med, och helt plosligt far man hora att mer eller mindre hela fabriken pratar om en och sprider ut rykten.
varfor? Jag har inte brytt mig om dem och kan inte forsta va de far ut av att prata och sprida rykten om mig nar de inte ens kanner mig? Kanns lite konstigt.
Nar jag var yngre, tonaring brydde jag mig valdigt mkt om vad folk tyckte och tankte om mig.
Efter att jag haft en konversation med ngn eller bara ett vanligt chatt, vem det an var, pojkvan, kompis eller ngn framling brukade jag efterat ga igenom hela samtalet i huvudet och komma fram till vad jag sagt fel och att jag inte borde sagt det. Alltid oroade mig for att jag sa for mkt, var for frisprakig eller att jag sa ngt som den andra ogillade. Det tog upp mkt om min tid och jag oroade mig mkt for hur folk uppfattade mig.
For inte mer an cirka 2 ar sedan la jag det bakom mig.
For det forsta vet jag inte riktigt vem jag sjalv ar och for det andra, om det inte ar ngt bra, sa skiter jag fullstandigt vad folk tycker eller sager om mig. Antingen gillar det mig som jag ar eller far det vara. Jag har sjalv blivit nagorlunda nojd med den personen jag ar idag, aven om jag har mina problem, och tanker inte andra p mig for att nagon skulle ha ngt problem med min attityd eller mitt tankesatt.
Jag har andra saker att tanka och oroa mig for an vad andra tycker och tanker om mig. Visst jag vill fortfarande bli omtyckt, men for den jag ar och ingen annan.
Sa lange jag trivs med mig sjalv, det ar det viktigaste.
