Fastman och gamla och nya flirtar.
Forvirrade kanslor. Gamla flortar, nya flortar. Fastman. Vet inte riktigt vad jag gor langre. Kanner mig bara sa fruktansvart forvirrad och bortkommen, vet inte var jag hor hemma eller med vem.
Jag alskar han. Min fastman. Men nagot fattas. Efter flera mer eller mindre sexlosa manader, da jag forsokt utan gensvar. Han har mer eller mindre varit oinstresserad av mig som kvinna. Nagot har fosvunnit. I mig. Jag alskar han men jag vet inte hur langre. Han marker att nagot ar fel. Han har borjat visa mig mer uppmarksamhet. Ta pa mig mer och pussa mig mer. Men ar det forsent?
Efter att jag har skotit hemmet, gjort middag till han, lunch till jobbet, kaffe pa morgonen etc etc. Har jag helt enkelt mer eller mindre slutat med det. Idag gjorde jag hans lunch till jobbet, en overbliven kyckling fran middan, slangde den i en lada med en burk spagetthi i tomatsas. Han ligger pa sangen och tittar pa fotboll.
Han fran jobbet. Han flortar med mig. Han ar intresserad av mig, sager hur sexig och underbar jag ar. Han gillar bade min kropp, utseende och min personlighet. Vi kan prata, han lyssnar. Han ger mig komplimanger. Hemma far jag bara hora hur dum jag ar.
Pa jobbet kommer en kansla i magen jag inte haft pa ar. Fjarilar. Det pirar. Nervos. Gladje. Jag gillar att leka. Att florta lite. Att kanna sig uppskattad. Jag skulle aldrig passera gransen. Jag skulle inte kunna vara otrogen mot min fastman.
Vi ska kopa hus ihop med hans foraldrar om ett halvar. De raknar med oss. Vi ar skyldig dem en del pengar redan for deposit pa lagenheten. Jag ar ensam i England forutom han.
Killen flortar bara med mig. Han har flickvan och vi bada ser det som ett satt att fordriva tiden och det far mig att kanna mig battre. Se, han gillar mig utan makeup och sexiga klader! Han tycker inte jag behover tona upp mina lar och rumpa! Han gillar mig som jag ar! Aven om jag tycker det ar lite att ga over linjen, for jag borde inte florta med nagon annan nar jag ar forlovad, kan jag inte sluta.
Aven om inget kommer handa mellan oss, tycker han om mig som jag ar! Han blir upphetsad av att se mig i joggingbyxor, sweater och utan makeup. Han tycker inte jag ser ut som en kille.
Gammal karlek, sager, jag angrar att jag inte bjod hem dig(cirka 6 ar sedan). Du ar en underbar tjej.
Underbart att hora. Jag var sa foralskad i honom! Dagdromde om honom hela tiden. Jag trodde ingen gillade mig pa den tiden. Jag hade felJ SjalfortroendeboostJ
Har vi redan gatt igenom for mkt? Har den viktiga delen redan dott eller kommer den komma tillbaka till mig? Jag orkar helt enkelt inte bry mig eller forsoka langre och vander mig bort fran hans omhetsforklaringar. Men jag alskar han. Tank om det ar ett misstag jag kommer angra resten av mitt liv om jag lamnar honom? Jag ar en hemsk manniska.
