vemsomhelst

Nagot jag alskar med engelsman ar deras satt att prata, folk kallar mig darling, love, honey m.m. pa daglig basis. Folk man inte ens kanner!
Och sedan blinkningarna. Nar man blinkar med ena ogat mot nagon. Alskar de! De gor de ocksa hela tiden. De racker med att man gar forbi ngn pa gatan och man far en blinkning.
Jag som kommer fran Sverige ar inte van vid detta, och efter tre ar tror jag aldrig jag kommer vanja mig. Fortfarande blir jag nastan generad och borjar fnissa som en liten skolflicka nar nagon blinkar at mig och sager Hello Darling!